Magdalena
Somnade i soffan framför burken igår, igen. Jag valde att zona ut ur Beck Kartellen, en ganska vanlig Beckfilm. Jag minns att jag någon gång vaknar när filmen fortfarande går och det jag hör då är Martin som säger följande "... å så sätter vi Nick och Robban på span". Jag har inte kunnat släppa Vare sig Nick eller Robban sedan dess. Det är ju så jävla bra namn på två små spanare/bitches/rövslickare/i-sin-egen-värld-bad-boys ! Nick och Robban, Nick och fucking Robban. Nicklas och Robert. Nick och Robban. Fy fan. Jag kan inte släppa det här. Nick och Robban är bästa vänner, de gör allting tillsammans. De bor i samma kvarter så de har sällskap hela vägen till och från jobbet. Inte sällan stannar de förbi den lokala krogen och tar en after work på väg hem också. De brukar säga att de är på span, på span efter brudar. Fast det kanske är lite missvisande för en utomstående för de har ju aldrig fått napp. På jobbet är de också alltid i team, de är Becks spanarteam. De kan spana upp vad som helst, till och med det som inte finns. Så bra är de. Det tycker i alla fall de själva. Nick och Robban. De är två jävligt sköna lirare. De är två sådär mjuk-tuffa lirare, ganska lika de där brandmännen i Nile City. Lirare, det är precis vad de är. Men mest av allt är de på span. Nick och Robban.
Kommentarer
Trackback