songtothesiren

Roligt det där med färg. De här tre färgerna är ingenting utan varandra de är heller ingenting utan det de färgar. Utan det så blir de färglösa. Konstigt, en färg är färglös utan någonting att färga. Hur kan en färg vara färglös? Det går ju inte. Eller är det just det faktum att det inte går som gör det möjligt?
Om en månnsika är en färg så ser jag mig själv som både och. Oftast så är jag en färgfylld färg, men ibland då blir jag verkligen helt färglös. Ingenting blir rätt, allting blir fel, fel fel fel. Det är ingenting jag själv tänker på nödvändigtvis men jag blir varskodd färglösheten i mig själv när jag väl får färg. Kan man själv bestämma vilken färg man är? Undrar i så fall vilken färg jag är. Inte en klar färg i alla fall, jag är nog i så fall en färg som är lite skev, lite ... felblandad, lite bruten. En färg som pendlar mellan två olika färger, inte riktigt blå, inte riktigt röd. En färg som först i sitt rätta sammanhang bara känns helt perfekt. Kanske är det därför jag känner mig som både och, både färglös och färgfylld. Jag har inte hitat min färg ännu. Sen så kanske det är så att man inte får välja sin egen färg. Undrar vilken färg jag har blivit tilldelad i så fall. Vilken färg vill min omgivning att jag ska ha? Vilken färg har min omgivning?